Väldigt ofta när ämnet barfotalöpning kommer upp, eller när någon kollar in mina Xero Shoes säger den jag pratar med:
Jag kan inte göra det. Jag behöver stöd.
Jasså? Svarar jag. Varför behöver du stöd?
Sedan händer något som jag älskar. Jag får ett av två till synes motsägelsefulla svar. Antingen:
- "Jag har plattfötter!"
- "Jag har djupa hålfötter"
De brukar vilja lägga till någon form utomståendes åsikt till sin egna anledning. Som: "Jag har träffat en av världens bästa fotvårdsspecialister och han håller med om att jag behöver stöd."
Jaså? Håller han med om att du måste spendera ytterligare 300-1 000 dollar med honom? Vilken chock.
Ur barfotalöparnas och forskarnas perspektiv är djup hålfot och plattfot inte ett problem.
Först och främst är hålfoten till stor del genetiskt betingad.
För det andra är problemet inte hålfoten, eller brist på sådan,problemet är om din hålfot är STARK eller inte.
Det innebär att "botemedlet" för problemet inte är att lägga foten i gips (vilket i princip är vad en stöd är), utan att använda den och arbeta på att stärka den.
En anledning till att barfotalöpning kan bidra till att stärka dina fötter och fotvalv är att landning med ett mellanfots- eller framfotsanslag faktiskt engagerar musklerna i dina fötter.
Fundera på det: När blir något starkare av att vara stillasittande? Aldrig!
Personligen har jag haft plattfot hela mitt liv. Om jag klev upp ur en pool såg mitt fotavtryck ut som en oval. Efter några månaders barfotalöpning och barfotavandring började jag utveckla fotvalv! Jag förstörde alla familjeskämt om simfötterna som satt ihop med mina ben.
Nu kliver jag upp ur vattnet, kliver på marken och du ser konturerna av en FOT. Visst, jag har inte några "kör-en-buss-under-dem"-valv, men det är ju gener. Allt jag vet är att jag inte har använt mina dyra skoinlägg på flera år och att mina fötter inte har haft några problem på hela den tiden.
